Vantarna Viktoria

Konstigt det här med vantar, man är liksom fast! De här stickade jag som vanligt i Smart-garnet från Sandnes i Norge. Jätteskönt garn att sticka med. Mönstret är delvis taget från en liten samling från ICA-kuriren för många år sedan då de hade en tävling där man skulle skicka in typiska vantar från de olika landskapet i Sverige. Det här mönstret fanns delvis på ett par vantar från Medelpad, gillar skarpt att manschetten är lite vidare upptill och att man minskar ner vid själva handleden för att sedan öka igen. Resten är stickat i 2-ändstickning vilket är en teknik som gör vanten stadig och mycket varm, det är ju det som är vitsen. Jag har börjat kalla mina vantar vid namn, den här vanten tycker jag heter något med vinklar så varför inte Viktoria?  Så får det bli. Nu sitter det grova vantar av lovikkatyp på mina stickor, fått beställning av en gammal barndomskamrat. Familjen tillbringar en del vinterveckor i Hemavan och då kan jag tänka mig att det behövs varma vantar! Det lovikkagarn som var spunnet i Morjärv är ganska tjockt och blir fint då man tovar. Det garn som nu spinnes i Ullcentrum på Öland spinns i samma maskiner som Morjärv hade men garnet är lite mer tvinnat. Blev inte nöjd med enkeltrådsstickning så nu stickar jag 2-ändstickning även på dessa vantar,  ja, inte i mudden, den blir tillräckligt tjock. Det känns som om man inte behöver tova vantarna heller. Sonen i norr önskar sig tunna fingervantar så det får bli det projekt som kommer närmast. Tänkte testa med Fabel, har gjort ett par till dottern för länge sedan och hon blev nöjd i alla fall.